Bara snö, och vit frost,
på vår skurna och rivna jord,
och de låg ett vitt täcke på na -
går på, dagarna dom går.
Och dom molnen som blivit bleka,
sån skada gör himmelns svett.
Och i staden ryker silver damm,
Står i tvåtusen veka år,
Bor vi under ljusets Stjärna,
påminner om Solen...
I tretusen hela år - kriga,
kriga tills benen röda
kriga - en fin melodi.
En effektiv medicine.
Kristallrött, kristallrött blod.
Kärast' vad som då vara värsta,
kärast' vem som var mig närast,
kärast' då jorden ska ärvas.
I hettans ljusa Stjärna,
påminner om Solen...
Imorn vet vi vad som alltid varit,
Att vi älskas av ödets dagar,
är den som ej lever under lagar.
Den som dör ung och ingen anar.
Och han vet ej ord "ja" såsom "nej",
och han vet varken känslor från namn,
han når stjärnor utan ett flåss,
tar för givet det var en dröm,
och att falla, bränd av stjärnan, påminner om solen...