Du sluter ögonen och kysser mig,
säger mig ledsen att vi måste,
sista tåget går.
Ja, vi Skype:ar igen sen,
jag skulle så gärna följa med dig,
och bara åka med.
Det blir 14 svåra dagar till,
och det är sinneslöst, som jag säger,
tills vi ses igen,
och står framför varandra.
Även om allting i mig krigar,
låter jag dig dra, och blir1
ensam utan dig i Berlin.
Och hur långt borta du än är,
är du ändå
på något vis med mig,
hos mig, med mig, hos mig.
Från dig till mig, så långt, långt bort.
Härifrån till dig, så långt, långt bort.
Från mig till dig, så långt, långt bort.
Mina ögonlock är så tunga när vi pratar,
låt oss lägga på för idag,
imorgon ringer jag dig igen.
Vi ska segra över den här tiden,
jag skulle så gärna ligga vid dig,
sova i dina armar.
Även om allting i mig krigar,
låter jag dig dra, och blir
ensam utan dig i Berlin.
Och hur långt borta du än är,
är du ändå
på något vis med mig,
hos mig, med mig, hos mig.
Från dig till mig, så långt, långt bort.
Härifrån till dig, så långt, långt bort.
Från mig till dig, så långt, långt bort.
När du frågar mig, hur länge vi blir ihop,
då är jag säker, att det är evigt vi,
och alla frågor har blåst bort,
för varje del passar ihop.
Från dig till mig, så långt, långt bort.
Härifrån till dig, så långt, långt bort.
Från mig till dig, så långt, långt bort.
När du frågar mig, hur länge vi blir ihop,
då är jag säker, att det är evigt vi.
Från dig till mig, så långt, långt bort.
Härifrån till dig, så långt, långt bort.
Från mig till dig, så långt, långt bort.
Från dig till mig, så långt bort.
Härifrån till dig (så långt bort).
Från mig till dig, så långt, långt bort.
1. Ordagrant: förblir