På en bro tvärs över sjuan på en lördagsnatt,
Träffar Susie sin drömman.
Han säger att han hamnat i trubbel och om hon inte har något emot det
Vill han inte ha sällskap
Men det är något i luften
De delar en blick i tystnad och allting är förstått
Susie tar tag I sin man och greppar tag i hans hand
Medan regnet skapar tårar i hans ögon
Hon säger:
Släpp inte taget! Ge aldrig upp - det är ett sånt underbart liv
Släpp inte taget! Ge aldrig upp - det är ett sånt underbart liv
Kör genom staden till tempelstationen,
Han gråter in i lädersätet
Och Susie vet att hennes älskling var en familjeman,
Men världen har fått honom att gå på knä
Så hon trycker upp honom mot väggen, hennes kyssar bränner som eld,
Och plötsligt börjar han tro
Han tar henne i sina armar och han vet inte varför,
Men han tror att han börjar se
Släpp inte taget! Ge aldrig upp - det är ett sånt underbart liv
Släpp inte taget! Ge aldrig upp - det är ett sånt underbart liv
Släpp inte taget! Ge aldrig upp - det är ett sånt underbart liv
Släpp inte taget! Ge aldrig upp - det är ett sånt underbart liv
Släpp inte taget! Ge aldrig upp!
Släpp inte taget! Ge aldrig upp - det är ett sånt underbart liv