De sjunger om Vilda rosen
Men mitt namn var Eliza Day
Varför kallar de mig Vilda rosen
När mitt namn var Eliza Day
Från den första sekund visste jag hon var min
Hon mötte min blick och log
Med en mun lika ljuvlig som de rosor
Som växte vid floden, så röda som blod
När han knackade på och tog mig i famn
Så slocknade all oro som lågan för vind
Han var min första man, och med en varsam hand
Så torkade han tåren som rann längs min kind
De sjunger om Vilda rosen
Men mitt namn var Eliza Day
Varför kallar de mig Vilda rosen
När mitt namn var Eliza Day
På vår andra träff så gav jag en blomma
Hon var den vackraste av alla kvinnor jag mött
"Följ med på strapats, bort till rosornas plats
Fältet, så sprakande rött!"
När vi såg varann igen gav han rosen så röd
Sa "får jag bära dina sorger och slag?"
Jag nickade tyst, och med ens blev jag kysst
Han sa "ska vi gå ner till floden, bara du och jag?"
De sjunger om Vilda rosen
Men mitt namn var Eliza Day
Varför kallar de mig Vilda rosen
När mitt namn var Eliza Day
När vi sist sågs gick vi ner till floden
Bland rosorna kysstes vi i brand
Och det sista jag minns var nåt ord från min prins
Han reste sig upp och bar en sten i sin hand
På vår sista dag visade jag rosornas fält
Som hon låg där på stranden, smekt av vinden så ljum
Gav en kyss till adjö, sa "allt skönt måste dö"
Och stack ner en sammetsröd ros i hennes mun
De sjunger om Vilda rosen
Men mitt namn var Eliza Day
Varför kallar de mig Vilda rosen
När mitt namn var Eliza Day
När mitt namn var Eliza Day
Mitt namn var Eliza Day