Vinter, sommar, rinner samman1
Vinter, sommar, rinner samman
Vinter, sommar, rinner samman
Där något växer, där är hopp.
Allt som läker ger hopp.
Ur isfjättror2 kommer hon fram.
Från kall himmel tar hon sig försiktigt fram.
När allt syns vara still, är allt lugnt,
(när) allt är tyst, uppstår hopp.
Medan allt söker sig fram, strömmar fram,
blir till, då är det hopp.
Hon lyser allt som är3.
Allt som är och var, och kommer vara.
Tills hon läggs i djup dvala.
I djupa fjällsalar.
Vinter, sommar, rinner samman
Vinter, sommar, rinner samman
Där något växer, där är hopp.
Allt som läker ger hopp.
Ur isfjättror2 kommer hon fram.
Från kall himmel tar hon sig försiktigt fram.
När allt syns vara still, är allt lugnt,
(när) allt är tyst, uppstår hopp.
Medan allt söker sig fram, strömmar fram,
blir till, då är det hopp.
Hon lyser allt som är3.
Allt som är och var, och kommer vara.
Tills hon läggs i djup dvala.
I drömmande fjällsalar.
I en evig cirkel,
i en evig cirkel,
i en evig cirkel,
i en evig cirkel.
1. "Rinna samman" skulle vara en mer arkaisk kognat.2. a. b. Ordagrant, "(is)band".3. a. b. Allt som finns till.