Jag brukade styra världen,
Hav reste sig när jag gav order.
Nu sover jag ensam under morgontimmarna,
Glider över gatorna jag brukade äga.
Jag slog tärningarna,
Kände rädslan i min fiendes ögon,
Hörde när publiken sjöng,
'Nu när den gamla kungen är död, länge leve kungen!'
En stund höll jag i nyckeln,
Under den andra kom väggarna närmre,
Och jag insåg att mitt slott står
Uppå pelare av salt och pelare av sand.
Jag hör Jerusalems klockor ringa,
Romerska kavallerikörer sjunger.
Var min spegel, mitt svärd och sköld,
Mina missionärer i ett okänt land.
Av någon anledning kan jag inte förklara,
När du väl försvunnit fanns det aldrig
Aldrig ett ärligt ord
Och det var då jag styrde världen.
Det var en ond och vild vind,
Blåste in dörrarna för att släppa in mig,
Spräckta fönster och ljudet av trummor,
Folk kunde inte tro vad jag blivit.
Revolutionärer väntar
På mitt huvud serverat på ett silverfat.
Bara en docka på en ensam tråd,
Åh, vem skulle någonsin vilja vara kung?
Jag hör Jerusalems klockor ringa,
Romerska kavallerikörer sjunger.
Var min spegel, mitt svärd och sköld,
Mina missionärer i ett okänt land.
Av någon anledning kan jag inte förklara,
Jag vet att St. Peter aldrig kommer ropa mitt namn.
Aldrig ett ärligt ord
Men det var då jag styrde världen.
Åh...
Hör Jerusalems klockor ringa,
Romerska kavallerikörer sjunger.
Var min spegel, mitt svärd och sköld,
Mina missionärer i ett okänt land.
Av någon anledning kan jag inte förklara,
Jag vet att St. Peter aldrig kommer ropa mitt namn.
Aldrig ett ärligt ord
Och det var då jag styrde världen.