Mörkblå stjärnenatt
Färga din palett igen
Titta ut på sommaren
med blick som ser hur mörkt mitt sinne är
Skuggorna på berg
Träd och påskliljor ger du färg
Fånga brisen och vinterns köld
och måla snölandskap i vitt och blått
Nu har jag förstått
vad ditt evangelium var
Vilket inre lidande du bar
Hur du ville ge dem svar
Men de ville ju inte lyssna då
Nu hör de kanske på
Mörkblå stjärnenatt
Blommor som flammar upp i rött
Moln och dis i violett
som speglar sig i Vincents ögon blå
Toner övergår
Ambrafält i gryningen
Utpinade ansikten
får ro i koloristens penseldrag
Nu förstår nog jag
vad ditt evangelium var
Vilket inre lidande du bar
Hur du ville ge dem svar
Men de ville ju inte lyssna då
Nu hör de kanske på
De älskade dig ej
Men kärlek fanns i dig
Och när förtröstan svunnit bort
från din stjärnenatt för gott,
du tog ditt liv som älskare ju plär
Men Vincent, jag kunde sagt dig:
Du var helt enkelt
alldeles för vacker för vår värld
Mörkblå stjärnenatt
Hängande personporträtt
utan ram har väggar klätt
Med blick som aldrig glömmer vad som skett
Likt de människor du sett
De slitna uti slitna plagg
En blodröd ros med silvertagg
blev krossad på den vita snön och dog
Nu så vet jag nog
vad ditt evangelium var
Vilket inre lidande du bar
Hur du ville ge dem svar
Men de hör fortfarande inte på
De hör väl aldrig då