Stjärnklar natt
Måla din palett blå och grå
Titta ut på sommardagen
Med ögon som känner till mörkret i min själ
Skuggor på bergen
Skissa träden och påskliljorna
Fånga brisen och vinterkylan
I det snötäckta linfältets färger
Nu förstår jag
Vad du försökte säga mig
Hur du led av ditt förstånd
Hur du försökte befria dem
De lyssnade inte, de visste inte hur
Kanske kommer de lyssna nu
Stjärnklar natt
Flammande blommor som brinner ljust
Virvlande moln i en lila dimma
reflekterar Vincents gråblå ögon
Färger som ändrar nyans
Morgonfält av bärnstensgula korn
Härjade ansikten fårade av smärta
lindras under målarens ömma hans
Nu förstår jag
Vad du försökte säga mig
Hur du led av ditt förstånd
Hur du försökte befria dem
De lyssnade inte, de visste inte hur
Kanske kommer de lyssna nu
För de kunde inte älska dig
Men din kärlek var sann
Och när hoppet var ute
Den där stjärnklara natten
Tog du ditt liv så som älskare ofta gör
Men jag kunde ha sagt dig, Vincent
Att den här världen aldrig var till för någon så vacker som du
Stjärnklar natt
Porträtt som hänger i tomma korridorer
Utan ram på väggar utan namn
Men ögon som betraktar världen, och inte kan glömma
Som främlingar du mött
Trasiga män i trasiga kläder
En silvertagg på en blodröd ros
Ligger krossade och på den vita orörda snön
Nu tror jag att jag vet
Vad du försökte säga mig
Hur du led av ditt förstånd
Hur du försökte befria dem
De lyssnade inte, de lyssnar fortfarande inte
Kanske kommer de aldrig att göra det