Karl Oskar:
En enahanda låt, en enda ton
en ödslig klang av spett mot sten på Korpamoen
den ekar i mig än om tröstlöshet
Om sånt som varje fattigbonde vet
Stenen låg där som ett hån....
Karl Oskar och Nybyggare:
Stenen kom man aldrig från
Karl Oskar:
Och när jag slet för några magra strån
Då låg all jorden här i väntan på
sin brukare, till ingens nytta låg den så
- all orörd, fruktbar mark - sen skapelsen
tills så en dag där kom en man som var beredd att bruka den
Nybyggare:
Här fanns bara vildgräs
fanns bara bete
åt hjort och rådjur och älg
Nu växer här vete,
korn, råg och potatis
all tänkbar gröda
Den vildmark som vi har röjt
med mod och med möda
nu ger den oss föda
Karl Oskar:
Jag synade mitt arv, min ödeslott
beströdd med sten och skärv var gården som jag fått
Min far han gav sin rygg och sina ben
åt denna tysta, gråa, grymma sten
När jag började förstå
Karl Oskar och Nybyggare:
att det aldrig skulle gå
Karl Oskar:
att klä och föda oss och våra små
Då låg all jorden här i orördhet
I väntan låg den djupa myllan, svart och fet
Den hade legat så sen skapelsen
det året då där kom en man på eftersommaren
och började att bruka den
Nybyggare:
Här fanns bara vildgräs
nu står här gröda
Karl Oskar och Nybyggare:
Nog är det rättvist att jag
får lön för min möda
Jag bröt mina åkrar
och körde plogen
Och varje stock i vårt i hus
den högg jag i skogen
Att sträva och slita
en dag i sänder
det är en settlares lott
och jag har röjt och bräckt och plöjt och sått
och skördat och tröskat
mer än de flesta
jag har gjort rätt för min mark
jag gjorde mitt bästa
Karl Oskar:
Här fanns bara vildgräs.