Vi Sålde Våra Hemman

Vi sålde våra hemman

och gav oss sedan ut,

Som fågelen bortflyger,

när sommaren tar slut.

Han kommer en gång åter

när våren skrider fram,

Men vi får aldrig skåda

vårt kära fosterland.

Och när vi sedan kom

till den Liverpoolska hamn

Begynte ångerns tårar

så stritt att bryta fram.

Det blev en hjärtans sveda

i bröstet på var och en.

Man talar blott om Sverige

och om sitt förra hem.

Vi packades tillsammans

uti ett osunt kvav.

Det var för oss att skåda

liksom en öppen grav.

Och födan som vi fraktat

ifrån vår svenska jord

Den blev oss nu förbjuden

att taga med ombord.

Och när vi hade seglat

en vecka eller två,

Ett mörker däcket höljde

och bredde sig därpå.

Ej se varann vi kunde,

knappt andas eller gå.

Det var en gruvlig plåga

för stora och för små.

Nu blev en ömklig hunger,

med sorg och gråt och gny.

En jämmer som sig tränger

till himlens höga sky.

Och döden gruvligt härjar

bland människorna ombord.

Man ser de döda kastas

i havets vilda flod.