Vi gå över daggstänkta berg, fallera'!,
som lånat av smaragderna sin färg, fallera'!
Och sorger ha vi inga,
våra glada visor klinga
när vi år över daggstänkta berg, fallera'!
De gamla och kloka må le, fallera'!,
vi äro ej förståndiga som de, fallera'!
Men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi vore kloka som de?, fallera'!
O män'skor förglömmen er gråt, fallera'!,
och kommen och följen oss åt, fallera'!
Si, fjärran vi gånga
att solskenet fånga,
ja, kommen och följen oss åt, fallera'!
Så gladerligt hand uti hand, fallera'!,
nu gå vi till fågel Fenix' land, fallera'!
Till det sagoland som skiner
av kristaller och rubiner!
Nu gå vi till fågel Fenix' land, fallera'!