Pappa är inte rädd,
nej, inte när åskan går,
inte för lejon alls
och inte för mamma ens,
fast hon är arg ibland,
men pappa blir inte rädd.
Fast är det inte konstigt,
tänk, han blir rädd
För en spindel som
kryper i nåt litet hörn,
tänk, så konstigt, va,
att en pappa kan bli så rädd!
Jag, jag är jämt så rädd,
jag gråter när åskan går,
och om ett lejon kom,
så skulle jag skrika högt,
och visst är jag lite rädd,
när mamma blir så där arg.
Men kommer det en spindel,
då blir jag glad.
För små spindlar är
jättesöta tycker jag,
varför skulle jag
då va rädd ett endaste dugg?
Och nu så tänker jag:
Vem är inte rädd ibland?
För råttor är mamma rädd
för busar är mormor rädd,
för tjyvar är farfar rädd,
för mörker är jag så rädd.
Jag tror varenda kotte
är lite rädd.