Bond-Lasse sitter och väver en väv i sin vävstol
Bond-Lasse tackar i tankarna Gud för sin vävstol
Bond-Lasse tackar Jungfru Maria
för vävstolen gav honom pengar att fria
pengar att fira, pengar att svira
ja, vävstolen gav honom frihet
Det bankar och bultar på dörren och vem kan det vara
Han släpper sin skyttel och skyndar sej upp för att svara
Men innan han hinner, har dörren slåtts opp
och in stormar fogden med hela sin tropp
Slår honom ner, fastän han ber
Slår honom tills han blir stilla
Tiggare-Lasse har inte längre nåt hem
Stuga och hustru och barn såg han aldrig igen
Marken är hård att sova på
och vägarna långa och tunga att gå
Många, som han, gör vad dom kan
för att fylla sin skrikande mage
Hunger och törst och kyla och trötthet är svårt
Men landets och konungens lagar är värre ändå:
"Den äge bara knyte och stav
gripes och dömes till tiggare-slav
Brännes med järn, smides i järn
och sättes som träl hos sin fogde"
Ett arbete måste man ha för att få nåt att äta
Det enda han kan, utom plöja jorden, är väva
Fogden har byggt sej ett väveri
Lasse, som andra, söker sej dit
För den som är van, tre spänn om dan
när arton timmar är gjorda
Vävare-Lasse väver en väv i sin vävstol
Vävare-Lasse förbannar och hatar sin vävstol
Han svär över Gud och Jungfru Maria:
"Dom som har pengar och makt, dom är fria
att röva och slå och fängsla dom små
och kedja dom fast vid en vävstol"