Ursäkta att jag stör, jag vill bara visa dig, även om jag har fel, att om jag skriver så har jag mer mod för att prata
Att visa dig att även om jag är tyst när vi är tillsammans så känner jag allting.
Och jag frågar mig själv, utan att riktigt förstå, vad det är som du känner på riktigt.
Och du förvirrar mig och jag nöjer mig med att älska med din hud, med en kram.
Med att simpelt hålla varandra i handen samtidigt som vi går steg efter steg, även om jag lider. Och även om jag har fel.
Jag är inte helg och det har jag sagt till det. Jag har aldrig försökt dölja det, från den första dagen som jag träffade dig.
Jag avslöjade för dig att jag är galen.
Men jag är redo att visa dig att det finns något annat
Och jag skulle så gärna vilja ge dig allt det som jag har inom mig och radera/ta bort resten
Men du är rädd och försvarar dig själv genom att omringa dig kring barrikader.
Jag kanske är trivial, men som vänner är jag säker på att det aldrig kommer att fungera när man känner en så stor attraktion att man inte lyckas tänka på något annat.
Oj vad du är speciell och vad du får mig att känna när jag ser att du har det bra
Även i ett litet land utan hem och gator
Med dig vid min sida skulle jag kunna avsäga allt
Eftersom allt utan dig i närheten, är ingenting.
Snälla sig något, även om det kommer att göra ont
Be mig att försvinna, att glömma, att inte återvända
Att låtsas som att du inte är speciell
Men lämna mig snälla, även om du tänker sig att mellan oss kommer det inte att fungera.
Nej mellan oss kommer det inte att kunna fungera, nej mellan oss kommer det inte att kunna fungera.