[Vesa-Matti:]
Jag steg upp med Solen
att färdas vid havsstranden.
Jag såg mig om i ändlös
och nästan anade någonting.
De där kära går igen
under träden hand i hand.
Jag såg att de såg det
vad jag blev utan mig själv.
[Refräng:]
Jag är dömdad att färdas
bakom hörnet, och till det följande.
Den vackra staden i sina ljus
är bara en skugga av något annat för mig.
[Samuli:]
Hjärtat hör talets ända.
Trots det nöjer hjärtat sig inte enbart
i det synligslika fästa sig vid.*
Varför ej, det vet jag inte mig själv.
Det någonting vad väntas för.
Om man kan få det fast här
ska det knappast vara, det vet jag,
värd min leda.
[Båda:]
Jag är dömdad att färdas
bakom hörnet, och till det följande.
Den vackra staden i sina ljus
är bara en skugga av något annat för mig.