Godkväll mörkret, gamle vän
Jag vill ta ett snack med dig igen
För jag har en känsla långsamt krypandes
Jag vaknade av den, kallsvettig drypande
Och den tanke som planterats i min hjärna
likt en kärna
innehöll ett ljud av tystnad
I drömmen vandrar jag på svaga ben
i trånga gator, kullersten
På vägen med alla förfallna hus
Vände jag blicken i gatlyktans ljus
Och ögonen stacks av ett blixt från ett lysrör
som natten stör
Och rör ett ljud av tystnad
Och i de nakna ljuset såg jag
Tio tusen människor, ja det tror jag
Folk som prata utan att tala
Folk som lyssna utan att höra
Folk som skriver låtar som inga röster ville sjunga
Förstummad tunga
inte störa ljudet av tystnad
"Likt Cancer" , säger jag ,
Tystnaden växer dag för dag
Hör mina ord och lär av mig
Ta min arm så att jag kan nå dig"
Men mina ord, likt regnet i tysthet falla
och de skalla
I brun av tystnad
Och folket står där tyst och gapar
efter lysrörsguden som de skapat
Och skylten blinkade ut sina ord
Det var rätt så tydligt vad det stod
Skylten sa , "Ord av profeten skrivet i tunnelbanan
Och på rutschkanan"
Och de viskas i ljudet av tystnad