Hej mörker, min gamle vän
Jag har kommit för att prata med dig igen
Eftersom en vision mjukt krypande
Lämnade sina frön när jag sov
Och visionen som var planterad i min hjärna
Finns fortfarande kvar
Inom ljudet av tystnad
I rastlösa drömmar vandrade jag ensam
Trånga gator av kullersten
Under glorian av en gatlykta
Jag vände min krage till det kalla och fuktiga
När mina ögon höggs av en blixt av neon ljus
Som delade på natten
Och rörde ljudet av tystnad
Och i det nakna ljuset såg jag
Tio tusen människor, kanske mer
Folk som pratar utan att säga någonting
Folk som hör utan att lyssna
Folk som skriver sånger som röster aldrig delade med sig
Ingen vågade
Störa ljudet av tystnad
"Dåre" sa jag, "Ni vet inte
Tystnad växer som cancer
Hör mina ord som jag kanske kan lära er
Ta tag i mina armar och jag kanske kan nå er"
Men min ord föll som tysta regndroppar
Och ekade i brunnarna av tystnad
Och människorna bugade och bad
Till neon guden de hade skapat
Och skylten blinkade ut sin varning
I orden som den formade
Och skylten sade "Orden av profeten
Är skrivna på tunnelbanans väggar
Och hyreshus väggar
Och viskade i ljudet av tystnad"