Hallå mörkret, min gamle vän
Jag har kommit för att tala med dig igen
För att en vision har långsamt smugit sig på
Lämnade sina frön medans jag sov
Och visionen som planterats i min hjärna
Dröjer kvar
Inuti ljudet av tystnad
I oroliga drömmar vandrade jag ensam
Smala gator av kullersten
Under glorian av en gatlykta
Vände jag min krage mot det kalla och fuktiga
När mina ögon blev stuckna av blinket från ett neonljus
Som delade natten
Och rörde ljudet av tystnad
Och i det nakna ljuset såg jag
Tiotusen människor, kanske fler
Folk som pratar utan att tala
Folk som hör utan att lyssna
Folk som skriver låtar som röster aldrig delar
Ingen vågade
Störa ljudet av tystnad
''Dårar'' sa jag, ''Ni vet inte om
Hur tystnaden växer likt cancer
Hör mina ord som jag kan lära er
Ta mina armar så jag kan nå er''
Men mina ord föll likt tysta regndroppar
Och ekade i brunnarna av tystnad
Och folket bugade och bad
Till neonguden de gjort
Och skylten blinkade fram sin varning
I orden som den formade
Och skylten sa ''Profeternas ord
Är skrivna på tunnelbaneväggar 1
Och i hyresrum
Och de viskas i ljuden av tystnaden''
1. sjungs som: ''Är skrivna på tunnelbaneväggarna''