Hej mörker, min gamla vän
Jag är här för att prata med dig igen
För att en syn kommer försiktigt krypande
Lämnade sina frön medan jag sov
Och synen som planterades i min hjärna
Kvarstår fortfarande
Inuti ljudet utav tystnad
I rastlösa drömmar gick jag ensam
Trånga gator av kullersten
Under ljusskenet från en gatlykta
Jag vände kragen mot det kalla och fuktiga
När min ögon blev stuckna av skenet från en neonskylt
Som rämnade kvällen
Och rörde vid ljudet utav tystnad
Och i det nakna ljuset såg jag
Tiotusen personer, kanske fler
Personer som talade utan att prata
Personer som hörde utan att lyssna
Personer som skrev sånger som aldrig delades av röster
Och ingen vågade
Störa ljudet utav tystnad
"Dårar" sa jag, ni känner inte till
Tystnaden växer som en cancer
Hör mina ord som jag kanske kommer lära er
Ta mina armar som jag kanske kommer sträcka ut åt er
Men mina ord föll som tysta regndroppar
Och ekade i brunnarna utav tystnad
Och folket bugade sig och bad
Till neonguden de hade skapat
Och skylten sken med sin varning
Och orden som den formade
Och skylten sa
"Profeternas ord
Står skrivna på tunnelbanans väggar
Och hyreshusens hallar
Och viskas i ljudet utav tystnad"