Nån sa kärlek är som vågen
Som dränker allt du är
Nån sa kärlek är som sågen
Som i ditt hjärta skär
Nån sa kärleksord är tomma
Ett enda långt adjö
Men för mig är den en blomma
Och du dess enda frö
Den är hjärtat som får sakna
En aldrig dansad dans
Och en dröm så rädd att vakna
Att den mister varje chans
Den som drar sig bort från glöden
Bär kyla i sitt kliv
Och den själ för rädd för döden
Får aldrig känna liv
När din väg blir skymd i svärta
Och en vind viner så kallt
Tror du kärlek ges åt hjärtan
Som ju redan har fått allt
Bara minns då, under såren
Liksom jord som göms i snö
Gror ett frö, som framåt våren
Blir en ros som vägrat dö