I en förmörkad natt
kärlekens flamma brann i mitt bröst
Och med en lykta klar
Jag flydde mitt hus när alla vilade lugnt
Höljd i natten
Och genom den dolda trappan flydde jag snabbt
Slöjan dolde mina ögon
medan alla där inne låg tysta som de döda
Åh natt du var min vägvisare
i natten mer älskad än den stigande solen
Å natt som förenade den älskande
med den han älskar
och förvandlade den ene till den andre
I den dimmiga natten
i hemlighet, bortom sådan dödlig sikt
Utan vägvisare eller ljus
annat än det som brann så djupt i mitt hjärta
Det var den elden som förde mig vidare
och sken klarare än middagssolen
Dit där han ännu väntade
det var en plats dit ingen annan kunde komma
Åh natt du var min vägvisare
i natten mer älskad än den stigande solen
Å natt som förenade den älskande
till den han älskade
och förvandlade den ene till den andre
Inom mitt bultande hjärta
som endast finns för honom
Han föll i sömn
under cedrarna all min kärlek jag gav
Över fästningens murar
skulle vinden smeka hans hår
mot hans panna
Och med sin mjukaste hand
smekte mina sinnen honom till fullo
Åh natt du var min vägvisare
i natten mer älskad än den stigande solen
Å natt som förenade den älskande
till den han älskade
och förvandlade den ene till den andre
Jag förlorade mig till honom
och la mitt ansikte mot min älskades bröst
Och omsorg och sorg försvagades
när i morgonens dimma ljuset kom
Där tonade de ner bland liljorna så fagra
där tonade de ner bland liljorna så fagra
där tonade de ner bland liljorna så fagra