The Ballad of the Fox Hunter [Swedish translation]

Lägg mig i en skön fåtölj

Bär mig, ni fyra

Med vadderingar här och där

För att se världen en gång till

Till stall och hundgård gå

Ta fram det som finns

Led min Lollard till och från

Eller försiktigt i en ring

Ställ stolen uppå gräset

Hämta Rody och hans hundar

Det skulle jag belåtet låta gå

Från dessa jordiska gränser

Hans ögonlock föll ner, hans huvud nickade

Hans gamla ögon dimmiga av drömmar

Solen faller på allt som växer

Faller i sömniga strömmar

Brune Lollard trampar omkring på gräsmattan

Och till armstolen går

Där är den gamle mannens drömmar förlorade

Han gnider den långa bruna nosen

Och nu rör sig många förbindliga tungor

På hans förlorade händer

Ledande gamla och unga hundar

Jägaren står invid honom

Tjänarna runt hans vadderade plats

Är med ny sorg förvridna

Hundarna stirrar på hans ansikte

Såväl åldrade som unga

Elden flammar i den gamle mannens ögon

Hans fingrar rör sig och darrar

När den vandrande musiken dör ut

Hör de honom svagt säga:

"Åh, jägare, Rody, blås i hornet

Få kullarna att svara

Jag kan inte blåsa i mitt horn

Jag kan inget annat än gråta och sucka"

En blind hund ligger vid sidan av

På det solsträckta gräset

Han är ett med sitt hjärta

Tiden går och går

Den blinda hunden med en sorgfull klagan

Lyfter sitt gråvita huvud

Tjänarna bär in kroppen

Hunden jämrar sig för den döde

Jägare, Rody, blås i hornet

Få kullarna att svara

Jägare, Rody, blås i hornet

Få kullarna att svara

Jägare, Rody, blås i hornet

Få kullarna att svara

På morgonen ger jägaren i från sig

En likgiltig men sorgesam gråt