Jag sopar en teater och jag städar foajén
jag går och släcker lamporna på gamla trötta ben
och jag ser vad ni gör och jag hör vad som sker
och nu frågar jag er; säj, vad bråkar ni för?
Ni säger att allt är så farligt och stort
och ni piper och pratar om allt ni har gjort
om hur väldigt och härligt det hela ska bli,
springa bort, komma ut, katastrof, trolleri!
Hör nu på.
Jag vet att ni drömmer och jag vet att ni är små
men ni ska äntligen se som det är:
Det blir aldrig bättre än så här!
Mitt jobb är lort och skräp och damm
men låt mig säga till, att huvudsaken är
att man får gno med vad man vill.
Och jag hör vad som sker och jag ser vad ni gör
och nu frågar jag er; säj, vad bråkar ni för?
Ni väsnas om allt ni funderat och känt
och om allting som närapå kunde ha hänt,
det är svart, det är vitt, det är paradisblått
men en färg som ni aldrig kan minnas är grått!
Hör nu på.
Jag vet att ni är rädda och jag vet att ni är små
men ni ska äntligen se som det är:
Det blir aldrig värre än så här!