Det mest älskade av mina barn är denna scen
Där månskenet vandrar längs sina gränder
En böjd gren, sommaren i dess vård
Det vita havet så vida
Som på spökmånens vingar
Kommer för att hämta mig hem
I det vintriga landet är ett ögonblick som en evighet
Som på små kattfötter smyger till mig
Här vid sagans källa får jag bo
Där fiolen med enorm nostalgi
Målar sin evighetsmelodi
Med sin sång väcker den jorden