[Vers 1]
Linje 13 nittionittioåtta
Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla
Follen är ljummen, femma meto i strumpan.
Bromsar blixtrar i mörker och hjärtat bultar mot bröstet
Köp inte vad vi tycker, vi och våra fula vanor
Fuck dig och dina pengar, Svenne. Vi är ej till salu.
[Refräng]
Så halv, så svart, så vitt.
Men åhh så fri
Så hal, så ful, så grann
Men åhh så sann
[Vers 2]
Fåglar kvittrar, folk är på väg till jobbet
Hopp står skrivet i väggen men blickar stannar vid golvet
Fula normer föder hårda batonger
Vi är inte från ghettot med reppar ändå betongen
Farbror staten, barnen är ej till salu
Ta tillbaka reklamen, för staden är vår för dagen
[Refräng]
[Vers 3]
Den här staden är död, låt oss måla den röd
Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir
På en öde perrong står en kub i betong
Ingen ser vad det står men den sägs vara fin
Vi blir trampade på men vi fortsätter gå
Ingen vet vad det är men vi bär våra ärr
Den här staden är död, låt oss måla den röd
Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå.
[Refräng]