Vit som en duva låg havets strand
Och allt var sol och kärlek allt
Törsten brann som solens fackla brann
Men havet var för salt
På stranden satt vi under sol och vind
I sanden skrev vi hennes namn
Men floden kom och havet smög sig in
Och hennes namn försvann
Så vaknade vårt liv i kärleksbrand
Men vi förstod vi hade fel
O soldröm, vinddröm, havsdröm, ni försvann
Med er försvann vår själ