En okänd stämma kallade
Från tornet vart ingen bodde
Från bortom skogen
Vart inget levde.
Ett rop i drömmen så skönt
Som stämman till drottingen av natten.
Vi vaknade och såg månen
Delvis täckt av dystra moln.
Det var kallt och vått
På vår färd in i riket
Av ofödda tankar.
Äntligen kan vi se vad som kallade
För vi föjlde den stämman i natt...