Vem kan älska lilla sparven?
Som rest så långt och önskar ro?
"Glöm det", sa då eken,
"Jag delar ej grenar med sparvarnas bo,
Och mitt täcke av löv kan värme ej gro"
Vem kan älska lilla sparven
Och värna om ett liv så skört?
"Glöm det", sa fru svan
"För den där idén är den dummaste jag hört,
om de andra får veta är mitt liv förstört"
Ja vem kan ömma för dess själ
Och släcka sparvens hunger och törst?
"Glöm det", sa all åkersäd
"Jag skulle så gärna men behöver det först
"Allt vatten och korn för att växa mig störst"
Vem kan älska lilla sparven?
Och vem ska skriva dess eulogi?
"Jag ska", sa vår jord
"För allt som jag skapats när dess tid är förbi
Av jord är de komna, och jord ska de bli"