Song of Myself [Swedish translation]

1. Från En Dammig Bokhylla

2. Det Där Fantastiska Sinnet Liggandes Still

Näktergalen är fortfarande inlåst i buren

Det djupa andetag jag tog förgiftar ännu mina lungor

En gammal ek skyddar mig från det blå

Solen strålar på dess döda frysta löv

En tupplur i spökstaden som är mitt hjärta

Hon drömmer om sagostunden och flodspökena

Om sjöjungfrur, om Whitmans färd

Yrande harlekiner, gigantiska leksaker

En sång om mig en sång i behov

Av en tapper symfoni

En vers om mig en vers i behov

Av ett skärt sinne som sjunger mig till fred

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla och sakta döende

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla på en änglavinge

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla

I tyst lidande

Leendes som en clown tills föreställningen är slut

Vad som är kvar att applådera

Är samma gamla döda pojkes sång

Sjungen i tystnad

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla och sakta döende

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla på en änglavinge

En midnattsflygtur till Covington Woods

En prinsessa och en panter vid min sida

Dessa är territorier jag lever för

Jag skulle ändå ge allt för att älska dig mer

En sång om mig en sång i behov

Av en tapper symfoni

En vers om mig en vers i behov

Av ett skärt sinne som sjunger mig till fred

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla och sakta döende

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla på en änglavinge

Nu är det där fantastiska sinnet liggandes stilla

I tyst lidande

Leendes som en clown tills föreställningen är slut

Vad som är kvar att applådera

Är samma gamla döda pojkes sång

Sjungen i tystnad

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla och sakta döende

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla på en änglavinge

3. Becksvart

En tyst symfoni

Ett ihåligt verk #1,2,3

Ibland är himlen becksvart

Becksvart över renande vatten

Vilande pipor, en tråkig vers

Rostande nycklar utan en dörr

Ibland är insidan becksvart

Becksvart över renande vatten

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla och sakta döende

Det där fantastiska sinnet liggandes stilla på en änglavinge

4. Kärlek

Jag ser en långsam, enkel yngling vid en överfylld gata,

Med en tiggarskål i sin skakande hand.

Som försöker le men som lider obegränsat. Ingen märker.

Jag gör det, men går förbi.

En gammal man klär av sig och kysser en modelldocka på sin vind

Det är halv-ljust och han gråter

När han äntligen kommer så forsar tårarna

Jag ser en slagen hund in en stinkande gränd. Han försöker bita mig.

All stolthet har lämnat hans vilda rinnande ögon.

Jag önskar jag kunde avvara mitt ben.

En mor besöker sin son, ler åt honom genom gallret

Hon har aldrig älskat han mer.

En fet flicka kliver in en hiss med mig.

Uppklädd fint, med en grön fjärils på sin hals.

Fruktansvärt söt parfym bedövar mig.

Hon ska gå på middag själv.

Det gör henne bara ännu vackrare.

Jag ser en modells ansikte på en tegelvägg.

En staty av porslin-lik perfektion bredvid ett våldsamt stadsdråp

En stad som dyrkar kött.

Det första jag någonsin hörde var en vandrande man som berättade sin historia

Det var du, gräset under mina bara fötter

Lägerelden i nattens totala lugn

Det himmelskt svarta av himmel och hav

Det var vi

Som vandrade de regniga vägarna, genomsökte de förgyllda stränderna

Vaknade upp till ett nytt galleri av under varje morgon

Badade på ställen som ingen sett förut

Skeppsbrutna på en intetsägande ö

Iklädda inget annat än vårt yttersta, skönhetens finaste dräkt

Vi är bortanför all dödlighet, gungar i naturens andetag

I den tidiga brisen av livets födelse

En syn att tysta det himmelska

Jag vill resa dit livet reser,

Följa dess stadiga ledning

Vart luften smakar som snömusik

Vart gräset luktar som en nyfödd Eden

Jag skulle inte passera någon man, ingen främling, ingen tragedi eller extas

Jag skulle bada i en värld av känslor

Kärlek, godhet och enkelhet

(Medan vanhelgad och tillfångatagen av teknologi)

Tanken på min familjs gravar var den enda gång som

Jag brukade uppleva sann kärlek

Den kärleken förblir oändlig,

Eftersom jag aldrig kommer bli den man min far var

Hur kan du "bara vara dig själv"

När du inte vet vem du är?

Sluta säg "Jag vet hur det känns"

Hur kan någon veta vad en annan känner?

Vem är jag att döma en präst, tiggare,

Hora, politiker, syndare?

Jag är, du är, redan alla dem

Kära barn, sluta jobba, gå och lek

Glöm alla regler

Det finns ingen rädsla i en dröm

Finns det en by i den här snöflingan?

Frågade ett barn mig

Vad har våran vaggvisa för färg?

Jag har aldrig varit så nära sanningen som då

Jag rörde dess silvriga tråd

Döden är vinnaren i alla krig

Inget hedersfullt i att dö för din religion

För ditt land

För ideologi, för tro

För en annan man, ja

Papper är dött utan ord

Bläck inaktivt utan en dikt

Hela världen död utan berättelser

Utan kärlek och avväpnande skönhet

Vårdslös realism kostar själar

Har du någonsin sett Herren le?

All omtanke för världen göra vacker en ledsen man?

Varför bär vi fortfarande ett tortyrredskap runt våra halsar?

Åh, hur rutten din för-apokalyps är

All ni bibel-svarta dårar som bor över mardrömsmark

Jag ser all de tomma vaggorna och jag undrar

Om människan någonsin kommer förändras

Jag, också, önskar att jag var en anständig ung man men det enda jag är

Är en täckmantel

Trots allt detta, må jag vara förtjänande

Och där återfinns för evigt övergången från G till E-moll