Han lyfter sin blick emot Solen,
hans ansikte liknar ett sår.
Solen befruktar sej själv.
Han går på den glödheta jorden,
han har gått där i två tusen år.
Solen befruktar sej själv.
Brännande vindar,
brännande vindar om dagen.
Han lyfter sin hacka mot Solen,
han spänner sin åldrande kropp.
Solen befruktar sej själv.
Han sargar den stenhårda jorden,
för jorden är, trots allt, hans hopp.
Men Solen befruktar sej själv.
Brännande vindar,
brännande vindar om dagen.
Han hör hur dom skjuter i fjärran,
han undrar när kriget tar slut.
Solen befruktar sej själv.
Han går där och tänker på havet,
han undrar hur havet ser ut.
Och Solen befruktar sej själv.
Brännande vindar,
brännande vindar om dagen.