Skeppet seglar och vinden blåser
nu hissar vi våra ankar
vi ska segla till vännen kära
den vi har i våra tankar
Räck mig nu den snövita handen
om du vill bliva min kära
och vi ska tacka både fader och mor
om vi varandra skall äga
Dagen lider och solen skrider
och stjärnorna tändas upp igen
inte kan jag till vännen komma
varken åka, rida eller gå
Räck mig nu den snövita handen
om du vill bliva min kära
men jag får vänta till sol och sommardag
då jag seglar över böljan blå