Vi flyttade till landsbygd med Sirpa.
Pengar räckte inte till att stanna på stad.
Den här gården var halvgratis,
bygata helt stillsam.
Ny början öppnades för oss.
Vi reparerade badrums väggar,
vi skavade svarta fläckar bort från plattor.
Sirpa hittade katalogen av Ellos
och var inte olycklig på en vecka.
Med hösten vissnade löv.
Var skulle vi kunna ännu spara,
kan man släppa taxen till natur?
När i oktober tycks det bli köldgrader om nätterna.
Vi äter jordens håvor här,
vi slår våra flaskpanter vad i Pitkäveto.
Allt försvann, trots det Sirpa ännu älskar.
Vi också sökäde arbetet med Sirpa,
på arbetskraftsbyråns disk skrattades åt oss.
Den här byn hade varit utan jobb
redan före Mauno Koivistos ämbetsperiod.
Även den sista drömmen skrotades.
På verandan snyftade jag på kvällarna.
På slavhuk sittade jag och bad ensam.
Sirpa tog sig en dusch varje vecka,
hon fick eksem till rygg där.
Väggens fläckarna blottades mögel.
Var skulle vi kunna ännu spara,
kan man släppa taxen till natur?
När i oktober tycks det bli köldgrader om nätterna.
Vi äter jordens håvor här,
vi slår våra flaskpanter vad i Pitkäveto.
Allt försvann, trots det Sirpa ännu älskar.
Vi båda blev nedslagen med Timo.
Vi tittade på vår stugans rivning på tu man hand.
Det Caterpillar slog sönder den anspråkslösa stugan,
vår granne sålde oss Lada.
Ny början åter öppnas.
Vi körde till Helsingfors med Samara,
bensinens doft häftade vid kläder.
Någon skrek: "Jävla hemlös!"
Alldeles likgiltigt, jag har lyckan
när Timppa någon gång blev kär i mig.
Nu behöver det inte längre spara
när man är tillräckligt förvirrad.
Staten nog tar hand om sina egna.
Hos Heikki Hursti äter vi ofta.
Om vi har pengar, ska vi slå vad om Pitkäveto.
Allt försvann, trots det älskar jag dig ännu.
Ja, jag älskar…
Jag kanske älskar…
Jag troligen älskar…