Bortom vida havet finns det någonstans ett land
Där små vågor kluckar mot en lummig lyckostrand
Ständigt står där rosor i den härligaste prakt
Över morgondagens oro, glömskans väv sig lagt
Ack, om jag blott en enda gång fick flyga över dit
Då skulle jag bli stannfågel och aldrig komma hit
Men utan vingar som jag är så får jag hållas här
Blott tanken som är snabb och fri kan stundom vara där
~ ~ ~
Flyg min sång till sagolandets azurblåa kust
Där bor den mitt hjärta älskar hett i nöd och lust
Flyg min sång som fågeln flyger över land och hav
Säg henne att hon är den jag ständigt håller av
Ack, om jag blott en enda gång fick flyga över dit
Då skulle jag bli stannfågel och aldrig komma hit
Men utan vingar som jag är så får jag hållas här
Blott tanken som är snabb och fri kan stundom vara där