Jesus är vårt trygga fäste,
I all nöd vår vän den bäste,
Ja en tillflykt uti nöden,
Ljus i mörker, lif i döden.
Öfver dem, som äro arma,
Vill han gerna sig förbarma
Och slå deras synder neder.
Se det är och blir hans heder.
Alla synder han förlåter,
Tröstar barnet, när det gråter,
Bär oss uppå herdearmar
Och i nöden sig förbarmar.
Och när otrons stormar hvina,
Låter han dock solen skina,
Och när berg och högar vika,
Skall hans trohet dock ej svika.
Himlastadens turturdufva
Men sin röst, den friska, ljufva,
Höres än i våra dalar
Och om Jesus för oss talar.
Och vi äro med i raden,
Som går hem till nya staden.
Snart vi slutat pilgrimsfärden
Genom denna trånga verlden.
Med en ny och helig visa
Skola vi då lammet prisa,
Ljufligt skall vår lofsång klinga,
När vi Gud hans ära bringa.
Der skall endast friden råda,
Der vi evigt Jesus skåda.
O hur saligt det skall blifva!
Det kan ingen här beskrifva.
Jesus, Jesus, oss bevara
Ifrån synd och död och fara,
Så att vi en gång få skina
Såsom solen bland de dina.