Vägen syns mig så lång
som en smal tröstlös gång
som den ensammes väg utan slut.
Himlen fäller sin tår
som tar bort varje spår
efter oss två
som gick här förut.
Å, regniga natt,
aldrig mera kan livet bli glatt
för jag har mist min vän,
jag är ensam igen
där jag går
denna regniga natt.
Nu är allting förbi
för ikväll skildes vi,
jag är ensam och sorgen känns tung.
Skall mitt hjärta få ro,
kan jag någonsin tro
på att ännu få känna mig ung?
Å, regniga natt
aldrig mera kan livet bli glatt
för jag har mist min vän,
jag är ensam igen
där jag går
denna regniga natt.