Ramund var sig en bättre man
om han hade bättre kläder
Drottningen gav honom kläder på stuts
av blågarn, bast och läder
"Sådant vill jag inte ha", sade Ramund
"Sådant klär mig inte bra", sade Ramund den unge
Ramund gick längsmed den salta havsstranden
där såg han sju jättar stå
"Jag tar Ramund på min minsta hand och kastar honom långt från land"
"Det gör du inte alls", sade Ramund
"Ni måste komma alla sju", sade Ramund den unge
Ramund tog sig sitt dyra svärd
det han kallade röde dymlingen
Högg han jättarna sju i ett schvung
så de förblödde till döds
"Där ligger alla sju", sade Ramund
"Än står jag här ännu", sade Ramund den unge
Kejsaren genom fönstret såg
med ångest och sorgfylld min
"Vem är den man, som i gården må stå och ler så fruktansvärt?"
"Det är jag, jag har lust", sade Ramund
"Att med dig utföra en duell," sade Ramund den unge
Ramund tog till sin stora kniv
den han kallade dyre dymlingen
Skiljde han kejsaren från sitt liv
Att huvudet flög femton mil
"Jag trodde den var slö", sade Ramund
"Dock så rinner blodet ned", sade Ramund den unge