Bröder skola kämpa, varandras banemän bliva,
systrars barn sin släktskap spilla;
hårt är i världen, hordom mycken,
yxtid, klingtid, kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder, innan världen störtas;
ingen man skall den andre skona.
Mims söner leka och slutödet tändes
vid Gjallarhornets ljud, det genomträngande.
Högt blåser Heimdall, med hornet i vädret;
med Mims huvud håller Oden råd.
Då skälver Yggdrasils ask, där den står,
urträdet jämrar sig, jätten blir lös.
På resan till Hel rädas alla,
innan Surts släkting slukar honom.