Ingen hör ingen ser, ingenting
Svetten klibbar, flugorna surrar
Där svensken innanför stugornas dörrar
Blodet tjockt – flyter trögt som konversationen
Orden faller kalla ner på kvällsmatsbordet
Magen känns uppsvälld, klockan den tickar
Livet rinner iväg, kastar försoffade blickar
Genom tv fönstret och ser det mönstret
Upprepas gång efter gång
och vårt eget rum känns
Klaustrofobiskt krympande,
kvävande, tanken kommer krypande
Krälande, kravlande upp till ytan vi är
Krymplingar redan som ynglingar stympade
Stöpta, döpta efter mallen
Känd som Svennsson über alles
Han sänker volymen ifrån allsång på Skansen
Skriker ut sin ångest ifrån
en ballkong nånstans men…
Refrain 2x
Ingen hör ingen ser, man
Föds och dör inget mer va
Ensamheten driver oss till vansinne
Mänsklighetens tid minskar med var timme
Soporna stinker flugorna surrar
Luften darrar av värmen och frugan hon börjar
Men tålamodet tryter som konversationen
Och blodet flyter ut på kvällsmatsbordet
Magen är uppsvälld klockan har tickat
Livet har runnit ut det har gått snart en vecka
Gardinen är dragen för fönstret hans rum känns
Som om det äter honom som cancer svulsten
Hypokondriskt växande väsande
psykologiskt knäckande
Jäsande mytologiskt
förhäxande
Täcks han med ondskan
som blåser bort all eftertänksamhet
Livet är långsam föruttnelse
Överblommad och snart förvuxen med
Människan skördad i ett slag
hårt mot pannan
Den här världen gör det svårt att andas..
för
Refrain