Rötmånad lyrics

Ingen hör ingen ser, ingenting

Svetten klibbar, flugorna surrar

Där svensken innanför stugornas dörrar

Blodet tjockt – flyter trögt som konversationen

Orden faller kalla ner på kvällsmatsbordet

Magen känns uppsvälld, klockan den tickar

Livet rinner iväg, kastar försoffade blickar

Genom tv fönstret och ser det mönstret

Upprepas gång efter gång

och vårt eget rum känns

Klaustrofobiskt krympande,

kvävande, tanken kommer krypande

Krälande, kravlande upp till ytan vi är

Krymplingar redan som ynglingar stympade

Stöpta, döpta efter mallen

Känd som Svennsson über alles

Han sänker volymen ifrån allsång på Skansen

Skriker ut sin ångest ifrån

en ballkong nånstans men…

Refrain 2x

Ingen hör ingen ser, man

Föds och dör inget mer va

Ensamheten driver oss till vansinne

Mänsklighetens tid minskar med var timme

Soporna stinker flugorna surrar

Luften darrar av värmen och frugan hon börjar

Men tålamodet tryter som konversationen

Och blodet flyter ut på kvällsmatsbordet

Magen är uppsvälld klockan har tickat

Livet har runnit ut det har gått snart en vecka

Gardinen är dragen för fönstret hans rum känns

Som om det äter honom som cancer svulsten

Hypokondriskt växande väsande

psykologiskt knäckande

Jäsande mytologiskt

förhäxande

Täcks han med ondskan

som blåser bort all eftertänksamhet

Livet är långsam föruttnelse

Överblommad och snart förvuxen med

Människan skördad i ett slag

hårt mot pannan

Den här världen gör det svårt att andas..

för

Refrain