Puistossa [Swedish translation]

I parken håller det på att bli kallare.

Pete hoppar för att hålla värmen.

Han tittar på sin klocka och svär,

tänder en sista cigarett.

Han var klassens toppstudent,

nu vid sexton års ålder, fast i kampen,

och mamma orkar inte bry sig,

han har aldrig ens sett sin pappa.

Pete tar hand om sig själv,

igår fick han ett meddelande av en vän:

"Nu är det lättförtjänade pengar på gång,

om du är med, så syns vi i parken."

Pete viker opp kragen

Och drar in sista blosset.

Ännu en gång tänker han,

jag har inget att förlora...

(Refräng:)

Världen har sin gång,

dagarna kommer och går.

Inget förändras någonsin,

allt bevaras som det varit.

Samma vindar blåser,

samma regn faller

och allt vackert försvinner,

allt dör så småningom.

Laura är en vacker ung kvinna.

Hon har gått i handelshögskola,

bestämde sig för att grunda ett eget företag,

sökte ett stort lån från banken.

Men Laura hamnade i trubbel,

firman gick i konkurs.

Nu kan hon inte betala sina räkningar,

för att inte tala om lånet.

Hennes föräldrar skulle ha pengar så det räcker,

men de vill inte hjälpa sin dotter.

De säger: "Välkommen till världen,

Här får man klara sig själv."

Laura vakar nätterna igenom och ber,

"Gud hjälp mig, jag klarar det inte."

(Refräng...)

Laura kommer på din motorcykel,

hon stannar den strax utanför parken.

Pete hoppar upp bakom,

ingen säger ett ord

och de kör till stugans tomt,

Laura ger sina nycklar

och Pete kommer ännu ihåg,

var mamma har sina smycken.

De trodde redan att de klarat sig,

när Laura ser i sin spegel,

hur blåljusen blinkar,

och kräver att de stannar.

Laura trampar gasen i botten och ropar:

"Håll i hårt, Petri Ruusunen!"

Nästa morgon går det att läsa i varje tidning

och för en stund är de legender...

(Refräng...)