Ropa ut mitt namn så tyst
Må kallkällan svalka över mig
Må mitt hjärta svara mig abrupt:
"Osakt, så dumt, så mjukt?..."
Igen kommer skymningen's vila
Igen kommer fönstrets kalla ila...
Nicka, lilla lila och garland,
Kalla mig tyst, kära fadersland..
Kalla på mig, vid soldnedgångens blänka
Kalla på mig, för min sorg och längtan
Kalla på mig...
Jag vet vår dag återkommer, tro mig
At skiljas från dig sliter i mig
Blåa månen gömmer sig i stadens sken
Men jag kan inte sörga en del
Klockan klingar i skymningen,
som när vi samlades vid gryningen
Dansade tills jorden rök
Dansade på vägens ök
Kalla på mig, vid soldnedgångens blänka
Kalla på mig, för min sorg och längtan
Kalla på mig...
Ropa ut mitt namn så tyst
Må kallkällan svalka över mig
Jag vet vår dag återkommer,
Jag bryter inte vårt löfte, tro mig.