Jag som är ett djur, som inte förstår någonting, som allt går dåligt för. Jag hade dig i min säng i 100 dagar, jag inte visste hur jag skulle ta vara på dig.
Jag är vilsen och tänker på att du är ensam och att jag kunde ha varit ditt skydd. Jag hänger på en tråd, jag plockar ihop resterna av det som fortfarande finns kvar av din kärlek.
Jag vill lindra mig med att skriva en sång till dig som säger sanningen. Jag tjänar mitt straff för att jag lät dig gå den där dåliga dagen.
Jag tänker på den där eftermiddagen när jag ångrade allt. Jag skulle ge, jag skulle ge allt för att få vara med dig och inte känna mig ensam.
Du visste lika lite som jag att jag skulle förälska mig med den där lättheten, jag blev full dagarna som du inte behövde arbeta.
Det var en söndag, jag kom efter tre dagar då jag kunde besegra allt. Allt tog slut när du tittade på mig och sa att vi inte längre var ihop.
Jag tänker på den där eftermiddagen när jag ångrade allt. Jag skulle ge, jag skulle ge allt för att få vara med dig och inte känna mig ensam.
Jag tänker på den där eftermiddagen när jag ångrade allt. Jag skulle ge, jag skulle ge allt för att få vara med dig och inte känna mig ensam.
Jag tänker på den där eftermiddagen när jag ångrade allt.
Jag tänker på den där eftermiddagen när jag ångrade allt.