Jag kommer att dö i Paris en regnig dag,
en dag som jag redan minns idag.
Jag kommer att dö i Paris, en torsdag,
kanske en torsdag, som idag, en höstdag.
En torsdag som idag då jag gör prosa
av dessa verser, och sätter ryggen
förtvivlat till, och aldrig så som idag
har jag sett mig själv ensam längs min väg.
César Vallejo är död, ni har alla
slagit honom. Han har inte gjort er någonting;
men ni var framme och slog honom med en hård käpp,
också med ett rep, torsdagarna
är vittnen och ryggen som värker,
och ensamheten, och regnet, vägarna…