Per Ols Per Erik lyrics

Per Ols Per Erik gick i gröna lunden

och tårar runno på hans bleka kind,

och månen sken så blank på himlarunden

och blana dallrade i östanvind.

Han bar en sorgesorg i tankar sina,

han skulle dränka sej i Vaina sjö,

för dä va slut mä han och Mattssons Mina

så nu var bäst att bikta sej och dö.

Per Ols Per Erik geck till Vainastranden

me fickan full av spik å skrot å sten,

och säv och näckros gungade kring landen

i vågor, vita uti månens sken.

Per Ols Per Erik satte sej på hällen

och hörde uppå skogens sorgesus,

och det var höst, och det var sent på kvällen

och vänligt lyste alla stjärnors ljus.

Per Ols Per Erik tog ett hopp i kvällen,

så vattnet sprutade i selverglans

och skånkarna stog rakt mot himlapellen

å vassen vaggade i böljedans.

Per Ols Per Erik han flöt opp ve näset,

när höstens snö i svarta vatten smalt,

då låg han nöjd å gungade i gräset

och låtsade ej om att det ble kallt.

Men Mattsons Mina knyckte lätt på nacken

och folket sa med gruvlig domarmin

att den må gärna grävas ner i backen

som tar sitt liv allt för ett hår av hin.

Men de va längesen då detta hände,

och nu ä Mina gift å stinn å röd.

Per Ols Per Erik nog i graven vände,

om han feck skåda den, som vart hans död.

Och han har bäst i alla fall i mullen,

så tänker Mina och så tycker jag.

Han sover sorglös under ogräskullen,

och han står opp på domens stora dag.