Det var sju på morgonen när gnistan försvann
Badet spillde över och min självömkan spillde den med
Så jag flydde landet för att börja om allt igen
Och fann mig själv i Paris i kyrkogårdsregn
Kära Anne kom till mig och tog mig i armen
Visade mig gamla katastrofer inbäddade i handflatan
Varnade mig om en dam med solen bakom huvudet
Med en en granithals
En sångerska som aldrig kan sjunga igen
Men du min älskade, du måste komma
Kom och gläds, vänd blicken mot solen
Det är upp till dig, du kan skina
Du kan skaka av all sorg från dina händer
Det är upp till dig om du vågar komma och glädjas
Vad var det jag sprang ifrån
Vad brändes bort inombords?
Fyrahundra skolpojkar och en advokat vid min sida
Alltid springandes med dessa ben som inte går någonstans
Ett spöke i systemet och en ängel på trappan
Men åh denna gång ska jag vända
Vända min blick mot solen
De marscherar ut ur mig, en i taget
Vandrandes fritt, åh de går ut ur
Åh jag kan känna det röra sig
Denna gång rör jag mig faktiskt
Är du redo att komma, komma att glädjas
För det är faktiskt upp till dig om du vågar njuta
Det är upp till dig, håll nyckeln i dina händer
Allt är i din handflata