En visa vill vi sjunga, som inte är så ny
Den handlar om en piga, som gick med paraply
Fast solen upp på himelen, den lyste varm och rar
Men högmodsjäkeln ofta i små flickors sinnen far
Hon var en snutsöt jänta från Dönnerboda by
Som skaffa sig en fästman som gav 'na paraply
Hon gick där och stoltsera med paraply i hand
Och gjorde sig märkvärdig som bara flickor kan
En dag när sola glödde på himlens blåa sky
Så gick hon där och sprätte med öppen paraply
Men högmod bli en straffad, det kan ni lita på
Och hör nu på hur kusligt det pigan skulle gå
En vespa min kom susande från blåa himlen ner
Högg tag i paraplyet, och pigan följde med
Hon sökte nog att släppa den kryckan i en hast
Men fingrarna som limmade vid skaftet höll de fast
Då bar de av till väders uti ett enda fläng
Allt under folkets fasa och under folkets bläng
Så hiskeligt var att skåda hur hon mot höjden for
Hon hängde fast i paraplyet och ropte på sin mor
Så for hon upp till himlen ifrån sin lilla vän
Som skrek och bad och ropte "Sofie! Kom ner igen!"
Så gick det för den flickan när högmodsstraff hon fick
Hon for allt högre upp. Snart var hon blott en liten prick