Christine:
Han kom till mig en natt,
som i en dröm.
Hans röst var manande,
men ändå öm!
Nu är han här igen,
jag drömmer ej!
Jag känner nu att Operans Fantom
finns inom mig!
Fantomen:
Sjung om igen med mig,
vår kärlekssång.
Min kraft blir starkare
för varje gång!
Och du må fly min blick,
och frukta mig,
Du känner nu att Operans Fantom,
finns inom dig.
Christine:
Din blick är skrämmade
att stå inför.
Din vita mask är jag..
Fantomen:
..det är mig man hör.
Båda:
Ty det är din/min magi,
som ger mig/dig röst!
Jag/Du känner nu att Operans Fantom
finns i mitt/ditt bröst.
Röster:
Det är han, det är Operafantomen!
Se upp, för Operafantomen!
Fantomen:
Du bara anade,
din dröm var sann.
Han var din spegelbild..
Christine:
..och jag var han.
Båda:
Ett mörkrets labyrint,
förgrenar sig.
Jag/Du känner nu att Operans Fantom
finns innom mig/dig.
Christine:
Det är han, det är Operafantomen!
Fantomen:
Sjung min Ängel!
Sjung för mig!
Sjung min Ängel, sjung!
Sjung för mig!