Om kvällen när det mörknas och alla går till ro
Då stänger jag för stall och lada
Och sparvarna de bäddar sig i var sitt litet bo
Då går väl också du till ditt krypin
Men sen vet jag inte hur jag ska få tiden att få
För i de långa nätterna då längtar jag så
Då har jag inte lust till att sova
Det mörknas över vägen och hösten kryper in
Och dimman den tjocknar över ängen
På stigarna i skogen har många gått vilse
Och stjärnorna de stiger så strängt
Men kan du inte komma i afton, lilla vän
Så sänd mig ett bud och säg mig när du kommer igen
Jag har inte sett dig på så länge
Nu står du framför spegeln och kammar ditt hår
Så svart och allvarligt är ditt öga
Då bankar väl ditt hjärta, men varför det slår
Det vet du ändå inte så noga
För ännu har väl ingen fått komma dig när
Men över stolen hänger dina fattiga kläder
Din kjol och dina strumpor och din tröja