Om Himlen och Österlen

Gudarna målar med färggranna vindar, en rödgul solnedgång

Jag sluter mina ögon och flyger genom luften på min bostadsrättsbalkong

Jag har rest jorden runt och har lärt mig, ett träd e' ett träd och en sten e' en sten

Men de' e' nog lite närmre till himlen från Österlen.

Jag kommer ihåg en kväll i Chicago i den farliga delen av stan,

Jag satt på en bar med mitt ensamma hjärta och snacka' med Joe, min kumpan.

Det kändes som slutet var nära och jag visste när timmen var sen.

Om jag dör vill jag inte till himlen, Jag vill hellre till Österlen.

Det e' där havet och fälten bildar den vackraste scen

som gör att de verkar så nära mellan himlen och Österlen.

När vinden sjunger om natten på slätten här utanför.

Då flyger molnen ikapp med blåstens goda humör.

När jag tittar ut från mitt fönster e' de' tydligt i månens sken.

Att de' e' nog lite närmre till himlen från Österlen,

ja, de' e' nog lite närmre till himlen från Österlen.