Nu är det synd om dom döda
Som ej får sitta i vårens tid
Och värma sig i solen
På ljus och ljuvlig blomsterlid
Men kanske viskade dom döda
Då ord till vivan och violen
Som inga levande förstår
Dom döda veta mer än andra
Och kanske skulle dom när solen går
Då, med en glädje djupare än vår
Bland kvällens skuggor ännu vandra
I tankar på den hemlighet
Som bara graven vet
Nu är det synd om dom döda
Som ej får sitta i vårens tid
Och värma sig i solen
På ljus och ljuvlig blomsterlid
Men kanske viskade dom döda
Då ord till vivan och violen
Som inga levande förstår
Dom döda veta mer än andra
Och kanske skulle dom när solen går
Då, med en glädje djupare än vår
Bland kvällens skuggor ännu vandra
I tankar på den hemlighet
Som bara graven vet
Nu är det synd om dom döda
Som ej får sitta i vårens tid
Och värma sig i solen
På ljus och ljuvlig blomsterlid
Men kanske viskade dom döda
Då ord till vivan och violen
Som inga levande förstår
Dom döda veta mer än andra
Och kanske skulle dom när solen går
Då, med en glädje djupare än vår
Bland kvällens skuggor ännu vandra
I tankar på den hemlighet
Som bara graven vet