Jag har talat med damer nedför gatan
Jag har tagit in taturingar som har fört världen till mina ögon
Förståelse öppnar dörrar
till den trassliga väven om hur god morgondagen kan bli
Har varit dränkt i elixir för att döva mina smärtor
Och svarrvita tankar har alla böjt sig för mig
Då jag har vandrat genom deras otända korridorer
Och svag som jag är, är du som en ängel stående vid mig
När sorgen kallar mitt namn
Vet jag att ingenting förblir det samma
Jag har talat med de väl ansedda männen
I ständigt vita rum och min själ mörknade vid deras ord
Mjukt ljuva som kyssande läppar
Ett kaleidoskop av ingen tröst alls
Jag har förhandlat min del med ödet och allt
Utan fördomar om odödlighet
Jag slog tärningarna orubbad
Och vilse som jag är, är du min barmhärtiga samarit
När sorgen kallar mitt namn
Vet jag att ingenting förblir det samma